Sött som socker

Så här inför ännu en högtid fylld med en massa sött och gott tänkte jag passa på att tipsa om en bra hemsida/blogg, nämligen ett sötare blod. Sidan drivs av författaren Ann Fernholm som skrivit flera böcker inom samma ämne. Köpte boken men samma titel, "Ett sötare blod", från Adlibris för ett tag sedan, läste igenom den på några dagar och lånade genast vidare den. Så. Himla. Intressant. Tyvärr kan jag inte skryta med att jag gjort några livsavgörande kostförändringar, ännu, men jag fick mej definitivt en tankeställare! Tänk vad mycket skit, och framför allt beroende, socker ställer till med.

Efter att ha läst hennes funderingar kring nyckelhålsmärkningen i Sverige (http://ettsotareblod.se/nyckelhalet-var-finns-logiken/) blev jag lite nyfiken och läste lite om den finska motsvarigheten "Parempi valinta/bättre val". Så här står det skrivet på sydanmerkki.fi:

"Hjärtmärket på förpackningen berättar med ett ögonkast att produkten är ett näringsmässigt bättre val i sin egen produktgrupp: ett bröd med lägre salthalt, frukostflingor som innehåller mindre socker, en mer fiberrik pasta. När du tar till vana att alltid välja produkter med Hjärtmärke, formar du nästan obemärkt en hälsosammare kost för dig själv och dina nära. Du mår bra och orkar bättre."

Vad är då egentligen hjärtmärkt? Definitivt många bra saker som naturell kvarg, de flesta vegetabiliska oljor, rågbröd, grönsaker, fisk, magra köttprodukter... MEN på listan finns också mängder av fettfria och "sockerfria" alternativ, som t.ex. 

• margarinblandningar (som till stor del består av tillsatsämnen)
• fettfri yoghurt (där fettet ofta ersätts med mer socker och omdiskuterade sötningsmedel som aspartam och asesulfam K)
• fettsnåla dressingar (där sockret toppar innehållsförteckningen) 
• sockerfri kvarg och yoghurt (där sockret ersatts med sötningsmedel, vanligtvis aspartam och asesulfam K)
• Vissa glassorter (t.ex. pingviinis mjölk-kaffeglass)

Man blir ju lite förvirrad? Många av de här produkterna har dessutom hjärtmärkts med tanke på diabetiker och folk med förhöja kolesterolvärden. Lever vi fortfarande i en tid var vi tror att allt fett är skadligt? Försökte se om vanligt hederligt mejerismör utan tillsatsämnen fått någon hjärtsymbol, men utan resultat. Rätta mej gärna om jag har fel! På sydänmerkkis hemsida förklarar de också varför vissa ohälsosamma varor fått hjärtmärkning, och andra inte. De har helt enkelt valt de nyttigaste av de onyttigaste valen för att du som konsument ska veta vad som är värt att satsa på när du vill njuta, men samtidigt spara in på det hårda fettet och sockret. Tanken var säkert god, men om vi hjärtmärker både broccoli och gräddglass, vad ger det för signaler åt konsumenterna? 

Skulle kunna skriva en tio sidors essä om ämnet, speciellt med boken "Ett sötare blod" i färskt minne. Men efter att ha suttit framför datorn halva kvällen och pratat bort andra halvan med syrran, sparar jag det till en annan gång. 

Att längta framåt

Trots en fenomenal helg fylld med vinkvällar, långa promenader, gymbesök, trevliga telefonsamtal, kompishäng och en mycket skön söndagskväll kan jag inte låta bli att redan längta till nästa helg. Vappen kommer att bli super! Bara det att man för en gångs skull har något inplanerat känns ju häftigt. Och nej, detta år ska vi inte spendera vappafton på gymmet, däremot tänkte vi oss en liten resa... :)

Börjar nu vara ganska precis fyra månader kvar tills vi blir herr och fru och bröllopsplanering framskrider fortsättningsvis så som vi tänkt. Alla inbjudningskorten börjar vara klara och i helgen fick vi också kryssa av kostyminköpet från to-do-listan. Hade förberett mej på det värsta (den som gillar att shoppa kostymer räck upp en hand...), men det krävdes inte många provningar innan vi hittat den perfekta kostymen inne på Brothers. Butiken måste ju dessutom ha några av Vasas trevligaste försäljerskor, så kostyminköpet blev definitivt en av dagens höjdpunkter!

Nu fortsätter söndagen med kvällsbastu och imorgon har jag en helt human väckningstid för en måndag. Underbart!

Du och jag och vi två

Om en måndag

Har haft en riktigt malaxkväll ikväll, tror nog mina kollegor sku vara lite stolta :) Efter kvällens jumppa bara måste jag cykla via Halpa-Halli efter malaxlimpa, vet inte när jag sku ha ätit det senast, och x-antal brödskivor med leverkorv på avnjöts sedan framför dokumentären Superhurri på Yle Arenan. Det bästa är att jag får ha min limpa helt för mej själv ännu ett dygn, det väger tyvärr inte upp de dåliga sidorna med att tvingas vara gräsänka, men det är en liten tröst i alla fall. En mycket intressant dokumentär om Fredrik Smulter var det för övrigt, och halvvägs in bongade jag dessutom pappa!

Nu ska jag snart överdosera Histec och hoppas på en bättre natt än senast. Börjar inte pollenallergin lugna ner sig snart, eller medicinen göra någon nytta för all del, kommer jag att såga ner alen utanför vårt fönster under någon av alla dessa sömnlösa nätter. Helt otroligt hur mycket elände en blommande al två meter från vårt sovrumsfönster kan ställa till med, något av det värsta jag upplevt i kli-väg hittills! Nästa lägenhet vi köper kommer att granskas lika noga på utsidan som på insidan, var så säker! Denna sång (länk) går på repeat just nu...

Tacka vet jag långa, ljusa, vackra, pollenfria sommarnätter!

Sommarplaner

Bloggmotivationen går i vågor, speciellt nu när det finns så mycket annat roligt som upptar min fritid. På jobbet är det full rulle och jag misstänker att de knappa två månaderna som är kvar av vårterminen lär gå i rasande fart. Lite extrajobb har jag lyckats fixa inför sommaren och det är verkligen någonting som jag ser framemot! Men mer om det lite senare, när allt klarnat. Det som för tillfället upptar mina tankar överlägset mest och orsakar en massa pirr i magen är Henris och mitt beslut att bli herr och fru i augusti!! Även om det inte alls är särskilt länge sedan vi skrev in det viktiga datumet i våra kalendrar känns det ändå som om detta varit menat att ske, ja länge. På bara några veckor har vi ordnat allt från festlokal och bröllopsresa till klänning och vigselring, allt vi planerat och önskat har klaffat, bara sådär! Känns underbart skönt att vara så långt på väg redan. Och under mina, delvis, arbetslösa dagar i sommar ser jag framemot att förbereda en massa pynt och pyssel tillsammans med min höggravida syster :)

Känslan av att snart få dela inte bara bostad och vardag, utan även efternamn och resten av livet tillsammans med min allra bästa vän är ju helt fantastisk! Strax efter vår inofficiella sjuårsdag och två år som förlovade säger vi "ja" till varandra. Misstänker att inkommande sommar kommer att kännas ovanligt långt :)

Henri och Milena på Kreta 2010

Fem år senare på Tromostovje, trippelbron, i Ljubljana