And life goes on

Sjukt att tänka att en människa man har haft i sitt liv i 21½ år plötsligt bara är borta. Fattar fortfarande inte. Allting snurrar ännu runt i huvudet och nu för tiden även i mina drömmar. Inatt, när jag i drömmen såg dej stå i dörröppningen till mitt rum och beskåda min sedvanliga röra, minns jag hur jag hela tiden försökte memorera ditt ansikte, för jag visste att du egentligen var död. Det är nästan skrämmande hur verklig du var, och natten före det och natten före det. Varenda natt försöker jag memorera ditt ansikte, som att jag är rädd att jag skall glömma hur du såg ut och hur du lät. Jag försöker mej även på någon sorts avsked, det som jag aldrig hann ta så länge du levde.

Allt skall bearbetas om och om igen, det finns bättre och sämre dagar, men det är skönt att veta att det i alla fall inte finns några sämre dagar där var du är <3

Måndag

Efter en kort skoldag sitter jag och väntar på att klockan ska bli träningsdags så att jag kan börja trippa iväg till gymmet för lite spin&core. Har dock en arm som inte alls är speciellt medgörlig, om det sen är inflammation i någon muskel eller vad det är, så jag får skippa all överkroppsträning för tillfället och i princip bara köra med spinning och mage-rygg-träning. Börjar bli aningen enformigt, så jag hoppas att hälsovårdaren på skolan skall hitta på nån smart lösning på mitt problem, but I doubt it.

Ååh, efter nattens snöoväder drömmer jag mej mer än nånsin bort till sommarens interrail. Villresanu. Känns som att jag aldrig har varit så här blek förut och har helt har glömt hur det var att ligga på en varm sandstrand med tillhörande vågskvalp och solsken. Nåja, bara 4½ månad kvar nu!

Pampasnationaldag 2011

Då va Pampas över för min del i alla fall. Här kommer onsdagens 100-klubb och fredagens olympiad i bilder. Fredagens kvällsfest blev tyvärr odokumenterad och sillizfotona blev censurerade, så ni får klara er med dessa.

100-klubben @Cella












Olympiaden









Efterolympiadendrink @Cella

Laziness

Alltså man blir tydligen väldigt lat och uttråkad av att vara ledig. Who would have guessed? Nu för tiden är mina största vardagsbekymmer vilket gympass jag skall gå på och om jag skall dammsuga före eller efter maten. I och för sig har jag nog en finska kurs, en kurs i missbrukarvård samt en praktikrapport att fundera på, men varför göra sådant nu som man kan skjuta opp till imorgon? Eller till nästa vecka när Pampas är förbi. Ikväll ska vi faktiskt söka oss till Cella en sväng med Henri och beundra alla som vågar ge 100-klubben ett försök, har på känn att det blir en underhållande kväll:)
Sen vilar vi opp oss ordentligt på torsdan och så kör vi all in på fredag och lördag. Har t.o.m planerat att plocka fram kameran för första gången sedan nyår, så om ni kikar in här efter helgen kanske det finns några förevigade ögonblick från årets Pampas.

Drömmar

På tal om drömmar, herregud vilka sjuka drömmar jag har haft på sista tiden. Här om natten drömde jag att ett par bekanta till min familj hade ordnat begravning för mannens pappa som hade dött. När vi anländer till kyrkan står mannen och hans sambo iklädda brudkläder och meddelar glatt att de tänkte passa på att gifta sig när de nu en gång var i kyrkan, och på så sätt även spara lite pengar. Denna dröm kan i och för sig vara ett resultat av för mycket solsidan och snåla Ove, men den är fortfarande weird.

Dröm nummer två fick mig att vakna svettig med ett hjärta som gick på högvarv. Den här gången blev jag jagad av en varg i ett enormt hus. Smarta jag låser in mig i en bastu även om jag inser att vargen kommer att rymmas under dörren. När den hittar mig försöker jag att kasta varmt vatten och glödande kol på den innan jag ger upp och känner hur den biter tag i mig och långsamt förvandlar mig till en zombie. Okej, den som känner att den klarar av att tolka den här drömmen, go ahead! Bör nämnas att det var år och dagar sen jag kollade några zombiefilmer senast.

Nåja. Nu ska jag fortsätta min lördag med att knåpa ihop morgondagens spinprogram och packa väskan inför en natt i Lappfors.

Dagdrömmar

Sitter och slöar i soffan efter en natt fylld med visdomstandvärk och allt för lite sömn och drömmer mig bort till sommarens interrail. Herregud vad kul de ska bli! Ser framemot att få ligga på en playa och lapa sol i Kroatien, dricka vin på franska rivieran och återigen få känna pulsen på Frankfurt Hauptbahnhof. Speciellt Tyskland ser jag extra mycket fram emot att få besöka igen, börjar snart vara ett år sen jag var där senast. Synd bara att alla mina gamla klasskompisar har hunnit komma hem från deras utbytesår där innan vi kommer dit.

En liten bildbomb från dom två senaste resorna till Tyskland:

Weinheim







Frankfurt







Heidelberg







Freiburg

Flunssig måndag

Idag har jag verkligen känt mej som en fattig studerande. Jag har druckigt gammal mjök, ätit gårdagens rester samt värmt upp en påse kycklingsoppa som mest såg ut som, och smakade som buljongvatten med några omkringskvalpande nudlar. Är verkligen inte kräsen, men det var fan den äckligaste soppan jag någonsin har ätit. Och nu är jag hungrig igen.

För övrigt är jag sjuk och håller som bäst på att kurera mej med varm svartvinbärssaft, duact och panadol för att förhoppningsvis vakna frisk och kry som en nötkärna imorgon. Missade förra årets fastlagsfirande ifjol på grund av flunssa och tänker faktiskt inte göra det i år igen. Dessutom är Carolina på besök och jag har sista praktikveckan på gång. Förkylningen skulle med andra ord ha kunnat vänta en vecka eller två tills jag faktiskt har tid att ligga hemma sjuk.

Nu ska jag fortsätta att ligga på soffan och tycka synd om mig själv tillsammans med min lika snoriga och förkylda pojkvän. Myys.

motivationsbrist

Jag vet att jag borde jubla för att boken jag behöver till min inlärningsdagbok finns vid bibban i Jakobstad och att jag nu kommer att bli färdig med arbetet denna vecka(har ju bara överskridit deadline med 2 månader så), men var ska man hitta motivation till nå skrivande? Två ynka sidor är det enda som behövs, sen är jag klar. Att de kan vara så arma svårt.

Förövrigt är jag ledig idag, också en anledning till att skrivande inte känns så där jätte lockande. Vill ju bara sitta på café och prata bort dagen, alternativt krypa ner under filten i soffan och maratonkolla några filmer i väntan på att det blir lördag så att jag får åka hem till Vasa och pussa på älsklingen igen :)

Men nu ska jag i alla fall ta mej i kragen och cykla till bibban och därefter blir det lunch på stan med Nina.