When you were young

Pappa har fixat över en del av våra gamla hemmavideofilmer till DVD-format och ville nu spara några upplagor hos mej i Vasa, just in case. Och det är ju klart man måste titta då, även om skämskudden åker upp med jämna mellanrum. Jag kollade dock igenom dem ett varv själv innan Henri fick titta... Inga desto större pinsamheter, men prata kunde man ju nog. När det var dags för kalas var jag ändå tvungen att lägga på mute, alltså det oljudet efter en arbetsdag på dagis..huh! Familjen Sundqvists sjukstuga från 1996 var dock desto lugnare. Antar att också mamma och pappa njöt då! :D Faffa hade också fått vara med på ett hörn. Har faktiskt inte tittat på en enda av videofilmerna sedan han dog så det var lite speciellt att höra hans röst igen. Ledsamt och roligt på samma gång.

Annars väntar jag mest på fredag och är lite ledsen för att min torsdasjumppa, aka pre-fredas tradition, bröts i och med att jag blev förkyld (passligt till helgen förstås). Så nu sitter jag snällt här hemma, snyter mej och snortar silvervatten medan Henri är och tränar. Skönt ändå med en helg utan planer...eller ja, möjligtvis en brunch ute på söndagen, men jag skall nog vara väääldigt sjuk för att inte orka äta!

Och inga back-in-the-days-bilder hitta jag heller. I alla fall inte från då vi var så små att min bror saknade hår och fortfarande kallades för lilleman och min syster och jag hade våra ökända pottfrisyrer och kallades för Täätä och Miimi. Fina tider! Istället drömmer vi om sommaren i Nykaabi.

Tisdagsblues

Milena till Henri: Titta upp! Titta ner! Titta till sidan! Titta till andra sidan! Gapa! Du e en apa!
Man lär sig så fantastiskt mycket användbart på dagis, såväl barn som tanter tydligen. Och roligt att ha nån här hemma att testa alla nya saker på :D

Idag fick jag nog en av de bättre komplimanger på länge. Höll på att klä på mej när en söt liten flicka utbrast: Oj Milena, du e alltid så fin! Sånt värmer och ger lite extra energi åt en annars ganska tung dag. Tyvärr hjälpte inte kommentaren mitt tröga huvud - jag glömde trots det min telefon på dagis och när jag skulle köra till Gerbys klädinsamling med några säckar kläder körde jag vilse. Så telefonen spenderar natten på dagis och kläderna är fortsättningsvis i tryggt förvar i audins bagagelucka. Nya tag imorgon!

It's a beautiful day! Det roliga med den här bilden är att den snart är 10 år gammal, men ser ut att va tagen typ ifjol. Snälla, låt mej se ut som 30 också när jag är 40!!! Annars har ja ju gått runt med ett babyface for nothing!

Vårskönt

Precis här och nu skulle jag vilja stanna tiden. Sommaren och den varmare delen av våren fortfarande framför mej, men ändå tillräckligt härligt vårvinterväder för att kunna njuta nu nu nu! Sen är också hösten på behagligt avstånd, så ännu behöver jag inte ha ångest över vad jag skall göra då (arbeta, studera, sitta hemma och lyfta kelastöd eller luffa runt i Asien? Svåra val där). Tanken slår mej dock nu som då, men jag försöker leva i tron om att allt löser sig, precis som det gjorde ifjol den här tiden. Sommaren ser dessutom ut att vara räddad och jag är nöjd med arrangemanget! Som sagt, allting fixar sig nog.

Nu ska vi fara ut och springa lite i vårvädret. Eller Henri ska väl springa och jag kommer att komma flåsandes 200 meter efter. Men även om jag hatar att springa är det nog snäppet värre att stänga in sig på gymmet en sån här fin dag! Så jag får göra ett försök helt enkelt.

En bild från Henris och min Hesaweekend under sportlovet. Jag och mitt nya hår, som visserligen inte är så nytt längre men. Dagsfärska bilder på mej är en bristvara. Känner liksom inte för att föreviga mej efter en 12 kilometers cykellänk och en 8 timmars jobbdag på det, så detta får duga.