...

Tiden står stilla och jag får en chans att stanna upp och tänka efter. Förutom att hela min vardag är upp och ner, sätter en sån här händelse samtidigt perspektiv på tillvaron. Man börjar värdera saker annorlunda och inse vad och vilka som egentligen betyder någonting i ens liv. Och framför allt slutar man ta saker för givet. Nära och kära kommer inte att finnas i våra liv för evigt, så låt dom få veta hur betydelsefulla dom är nu och inte imorgon när det kan vara försent.

Det känns som att hela jag har ändrats, som att jag inte är samma person längre. En del av mig är ju borta nu, hur går man vidare? Och det är inte bara jag, på något vis har allting ändrat här hemma. Allting är känslosammare, skörare. Nu är det bara vi, och alla traditioner som vi tidigare hade tillsammans med faffa under jul, farsdag och födelsedagar måste vi nu göra om och göra till våra egna. Det kommer att kännas konstigt att aldrig mer sitta runt köksbordet i Sandsund och äta tårta, men framför allt undrar jag hur jag någonsin skall kunna fira jul igen, utan att känna att något saknas.

Juldagen

Idag åkte vi hem till dej, som vi alltid gör och alltid har gjort på juldagen. I skafferiet hittade vi maten du hade tänkt bjuda på; smörgåstårta och en fruktkaka som du hade bakat själv. Du hade t.o.m tänkt på att beställa en smörgåstårta utan ägg, så att också min syster skulle kunna äta den. Ändå kunde ingen av oss äta. I gästrummet hittade vi våra julklappar. Du hade inte hunnit slå in alla paket, men vi visste ändå genast vems som var vems. Vi tittade på foton, gick igenom gamla brev och rotade i fammos gamla smyckesskrin, precis som vi alltid brukar göra när vi besöker dej tillsammans hela familjen. Skillnaden var bara att i år var inte du hemma. I år fick vi fira juldagen själva, utan dej. Det är så tomt och gör så ont, men jag vet att du har det bra nu.

Insikt

Vill inte sova, för jag vet att tankarna kommer att snurra på i evigheter. En viktig sak har jag i alla fall insett idag när jag såg min älskade faffa bäras ut ur sitt hem i en liksäck; familjen är det viktigaste jag har, utan dem vill jag inte leva. Och på något sätt tog vi oss tillsammans igenom julkvällen, även om det skedde med många tårar och med en tom plats vid matbordet. Jag önskar bara att jag skulle ha haft en chans att säga hejdå.

Borta för alltid.
För alltid hejdå.
Det kommer en tid då vi
alla ska gå, men du gick för
tidigt, jag saknar dig så
...jag hann aldrig säga hejdå.

Vila i frid älskade faffa!

counting down the days

Jag är helt övertygand om att de har gått 14 veckor nu, eller i alla fall en månad, men nej, det har gått en vecka och en dag sen han for. Hur kan tiden kännas så här lång?

Mer jul!

Igår måste jag säga att jag fick riktig julfeelis, äntligen. Var så rädd att hela julen skulle bli förstörd nu när Henri är på andra sidan jordklote. Känner mej så halv utan honom. Men när man har världens bästa vänner och jobbarkompisar så går det nog bättre än jag först kunde tro, även om dagarna fortfarande går i snigelfart.

Angående min julfeelis så kom den krypande igår när jag paketerade de första paketen och lyssnade på julmusik. Passade även på att knåpa ihop lite julkort, bara för att det är så himla roligt. I samma veva fick jag även lust att julstäda lite, så nu hänger julstjärnan i fönstret och både golvet och skrivbordet har hittat fram under all bråte. Bra så. Snart ska jag springa iväg på kaffe med Nina och posta mommos julklapp så att den förhoppningsvis hinner komma fram innan julafton och ikväll väntar jobbet :)

Men före ni går vill jag att ni lyssnar på den här härliga jullåten: http://www.youtube.com/watch?v=iLq6lYWna2E&feature=related

Tänkte slänga upp lite julbilder också, men de enda ja hitta va bilder från lite pepparkaksbak i åbo och juldagen 2009, så de får väl duga:




Henri bakar pepparkakor



Jag bakar pepparkakor



Och slutresultatet




Juldagen 2009, en bild man bara blir så glad av :D



Vems rumpa?



En till bild man blir glad av :D

Laddad

Idag är jag laddad till 1000. Marathonspin vid JG om fyra timmar och jag är full av adrenalin redan. Att jag inte har sovit tillräckligt den här veckan och dessutom inte är i topp skick träningsmässigt efter min tvåveckors förkylning tror jag nog att adrenalinet kan råda bot på. Man får en sån kick av att sitta där på instruktörscykeln att man orkar vad som helst. Men nu ska jag fortsätta leta musik och ha tomteverkstad här hemma innan spinningtimmen kör igång klockan 17. Välkomna med :)

Och dagen som gått

Vilken underbar dag de här ha vari. För första gången på vad som känns som en evighet har jag inte grävt ner mig i mina tankar, inte funderat vilken dag det är, inte räknat dagar, timmar, minuter, utan bara vari. Har skrattat och skvallrat bort en sextimmars jobbdag, fått träffa en massa härliga människor ja int har sett på länge, fått en komplimang som gjorde min dag ännu lite bättre och haft en minst lika bra kväll tillsammans med Valon, och Nina en liten stund. Satt vi Netti i flera timmar och spela spel, drack té och prata skit. Hann också käka mc flurry vid Mäcken och cruisa runt tills pappas bensin tog slut och vi fick ge oss. Tror att det var precis det där jag behövde. Känns lite som ett wake-up-call, en påminnelse om att livet är precis här och nu och att varje sekund, varje minut är betydelsefull. Låter ju fint och poetiskt, men om det är någon som inte riktigt har fattat det där alla gånger så är det nog jag. Så hädanefter ska jag bättra mig, leva lite mer och drömma lite mindre :)

Gonatt på er!

Torsdag i Vasa

Okej, dom senaste dygnen har ju inte varit så jätte lyckade sömnmässigt, så alldeles snart ska jag ta natten och ge sömnen ett nytt försök. Undrar också när matlusten tänkte hitta tillbaka till mej, kommer helt enkelt inte att orka springa omkring på jobbet som en skållad råtta de närmsta dagarna utan mat i magen. Dessutom vill ja ju börja ta tag i träningen på nytt efter en nästan två veckors paus, men att kollapsa på spinningcykeln sounds like no fun.

Idag var jag annars till Vasa och städade och fixade de sista i lägenheten inför jullovet. Såklart glömde jag ju hälften jag skulle göra och mjölkförpackningarna på diskbänken lär inte lukta rosor efter tre veckor ute i värmen. Tror int heller att salladen eller frukterna kommer att se så fräscha ut när jag kommer tillbaka. Men det värsta är ändå att jag har glömt hälften av alla kläder jag skulle ha med mej hem. Enda alternativet är nu helt enkelt att köpa en ny juldagsoutfit..och nyårsoutfit och ja, en ny vinterjacka också kanske. Men för övrigt så var de en kul kväll i Vasa. Hann shoppa största delen av julklapparna och träffa klasskompisarna en sväng. Henri ringde faktiskt också ikväll, och jag räknade just ut att vårt lilla samtal på 12 minuter kostade honom 20,25€. Gissar att det var första och sista gången jag pratar med honom under de närmsta två veckorna. Jätte kul, verkligen.

Nåja, nu börjar jag småning om säga gonatt, men först en liten uppmaning till min flummehälft: Tove, laga dej hem nu! Ha lagt 30 liter tévatten på kokning, bakat fem plåtar med scones och plockat ner pulkorna och stjärtlapparna från vinden. Så nu e de bara för dej att hoppa på planet hem och sen damma av vattenpipan o så möts vi i treffisbacken, visst? :D

Drömmar

Okej, nu har jag suttit och prackat med nya bloggdesignen allt för länge och klockan börjar vara natten. Är inte helt nöjd ännu, har allt för många bilder att välja mellan, men den här bilden har jag åtminstone tagit själv och den får mig att tänka på en dröm som jag har förverkligat, nämligen en tre veckors semester i otroligt vackra Weinheim sommaren 2009. Räknar man bort Balos laguner på Kreta är nog Weinheim något av det finaste jag har sett i Europa. Förhoppningsvis får jag se mer av Europa om våra Interrail planer i sommar blir verklighet. Som sagt, drömmar är bra. Att förverkliga dem är bättre.

Det är synd om mej

Vart har min motståndskraft försvunnit? Först ligger jag däckad i förkylning en hel vecka och precis när jag har blivit frisk slår febern och magafarin till. Och förstås har Henri stuckit iväg till Thailand, så här får man klara sig själv bara. Tur att jag då har världens bästa mamma som kommer hit och fyller på kylskåpet så att jag inte behöver svälta när jag klarar av att äta normalt igen. Börjar inse att jag tyvärr får vinka bye-bye till klassfesten ikväll och de känns ju int sådär super kul, hadd ju verkligen sett framemot att få festa lite med klassen. Men en sak är säker, ifall jag inte blir bättre åker jag hem idag, för här orkar jag inte stanna ensam.

Julfunderingar

Jahapp, så var jullovet räddat då. Va in till jobbet idag för att hämta mina timlistor och det ser lite ut som att dom enda dagarna jag kommer att vara ledig under jullovet är dom röda dagarna när butiken är stängd. Det var mer än jag hade hoppats på och pengar i all ära, men Lindas feta hemtent lär ju tyvärr inte laga sig själv. Just nu försöker jag bara tänka på dom fem ljuvliga veckorna under vårterminen som jag kommer att vara ledig. Kommer att sitta bra efter en jul fullproppad med jobb och en två månaders praktikperiod på de. Man borde ju passa på att fly Finland när man en gång har tid och lite pengar på kontot efter julen. Får se.

Måste dock medge att man får en himla julstämning av att jobba i en affär så här i juletider och på julaftonsmorgonen är det egentligen ganska mysigt att få stiga opp tidigt och gå till jobbet och träffa en massa julglada människor. Då har folk liksom fattat att sluta stressa och är bara söta och trevliga för omväxlingsskull. Åå, jag vill ha julafton nu! Har för ovanlighetens skull önskat mej annat än pengar, så de ska nästan bli lite spännande att öppna paket i år:) Dessutom har jag och mina syskon kokat ihop lite orginellare julklappar till familjen än fazers blå och engelsk lakrits, så att ge känns minst lika roligt som att få.

Men nu ska jag återgå till att finputsa hemtenter och finskaarbeten så man med gott samvete kan fara ut och festa med klassen sen på onsdagen :)

Julkalendrar

I år kör Henri och jag på en sån variant att vi delar på en en-euros chokladkalender. Vi öppnar varann lucka var fram till den 14 december då han sticker iväg till Thailand och jag får fortsätta äta upp resten själv. En mycket bra deal tycker jag. Problemet är bara att vi int kan komma överens om vad vi skall göra med en öppnad lucka. Jag anser att man skall stänga alla luckor på nytt så att man kan se hela kalenderbilden ordentligt, medan henri vill att luckorna ska vara öppna så att man ser vilka som blivit uppätna. Int har vi de nå lätt int, men sådär går det när man har diskmaskin och int får gräla om diskturer, då måst man helt enkelt hitta på någonting annat.

Idag är det förövrigt fredag och jag har suttit i skolans auditorium och skrivit finskatent i 2½ timme. Nästan så att man förlorade lite av fredagsfeelisen i samma veva. Tur att det är lördag imorgon och man får fortsätta tänka på skolan i form av en neverending hemtent. MEN julmysa ska ja i alla fall göra i helgen med pepparkaksbak och julmiddag.

På tal om julmys så kommer här dom tre enda lyckade bilderna från glöggrundan förra helgen, och alla tre är dessutom tagna på förfesten