Julledig

Första julmaten är äten, julklapparna är köpta och inpaketerade, julgodiset är bakat, lägenheten är julstädad och julpyntad och, det viktigaste av allt, jag har äntligen jullov! Det blev mycket kramande på jobbet igår och fastän jag kommer att sakna alla där så sitter nog nio lediga dagar riktigt bra nu! Nu ska jag bara koncentrera mej på mej själv och mina nära och kära. Har som mål att läsa åtminstone en bok under min ledighet. Skulle gärna ha skidat lite också, men det är inte helt lätt utan snö. Istället får jag dra en del pass på gymmet, heelt okej det också:) Henri tog också lite extra ledigt över jul så idag ska vi börja vår ledighet med ett träningspass, vilket behövs med tanke på att vi har ett helt kylskåp som skall tömmas på julmat innan vi åker hemhem. Var lite väl optimistisk när jag gjorde julmat igår, heh.

Fina familjen

Efterlängtad helg

Idag är dagen när de sista julklapparna skall handlas, om allt går enligt planen. Är riktigt nöjd med alla mina paket så här långt och med lite planering behöver man inte heller ruineras helt :) Snart får nog julafton komma, även om jag för tillfället väntar mer på mina nio lediga dagar. Julfirandet och julyran på jobbet kan verkligen trötta ut en, även om det har varit roliga veckor.

Men nu ska Henri och jag inleda veckoslutet med ett träningspass. Bättre start finns nog inte och jag är så himla glad över att jag fått vara frisk nu i över en månad. Håller tummarna för att det fortsätter så också.

Trevlig helg på er!

Visioner

Sliten efter en dag full med program, bland annat en dagisjulfest, sitter jag nu och småfnissar åt mina tankar från i somras. Jag hade många visioner om hur mitt liv skulle bli när jag väl började heltidsjobba. Jag lovade mej själv att jag skulle äta ute oftare, gå på bio oftare, byta till ett bättre gym, köpa möbler, köpa bil, köpa lägenhet, resa på min lediga tid...
Alltså jaa-a. Snabbt summerat kan jag bara konstatera att jag ätit ute och gått på bio när jag känner för det, men på grund av tidsbrist sker det ändå inte oftare nu än när jag var fattig studerande. Men jag tar dock inte nödvändigtvis det billigaste på menyn längre :) Gymmet var jag går har jag sent om sider upptäckt vara riktigt bra, så där stannar jag nog trots allt, fast jag skulle ha råd att byta upp mej. Men varför göra de om man trivs? Och att köpa hit och köpa dit? Nja. Mer mat har jag kanske börjat köpa. Bra, ekologisk mat då. Men de mer materiella sakerna är nog oköpta ännu, och jag klagar inte. Sen när den perfekta lägenheten dyker upp slår vi kanske till. Och så länge Betty, Henris precious Audi, tar mej säkert fram och tillbaka till jobbet får också hon stanna kvar ett tag, även om hon tenderar att ploga alskatvägen ren från snö så fort det ligger ett litet lager på marken. Men jag har blivit en hejare på att snedda över trattoarskanter för att skona Bettys tämligen låga framparti.

Att få resa när jag vill är däremot nånting jag sörjer, tidsbristen sätter tyvärr stopp för det. Det längsta jag har kommit mej i höst är liksom Tammerfors. Men i sommar, då jävlar ska vi resa, och nästa vinter förhoppningsvis. Tur ändå att jag trivs så himla bra med mitt arbete. Det känns fortfarande lika roligt att få gå dit varje vardagsmorgon. Men som sagt, resefingrarna kliar oavsett hur bra jag än skulle trivas :)

November

November har sprungit iväg precis som alla andra månader den här hösten. Nästa helg är det lilla jul och december och julmyser gör vi mest varje dag, dvs. jag spelar julmusik och dricker glögg och Henri hindrar mej från att slänga upp allt julpynt på en gång. Eller ja, denna procedur påbörjades egentligen redan i oktober, men snart så får också Henri medge att det är okej att plocka fram granen och julstjärnan!

December och julafton innebär också att jag sänder faffa några fler tankar än vanligt. Tre år har gått fort, samtidigt som det känns som en evighet sen jag senast såg honom. Minnena, och framför allt minnesbilderna, från julaftonen 2010 lever alltjämt kvar och kommer knappast att blekna, men snart tre år senare känns det helt okej. Det är klart att det fortfarande känns tomt, speciellt runt julbordet, men jag känner ändå att det skall bli roligt att fira jul med familjen i år igen. Dessutom kommer jag att vara ledig hela nio dagar i sträck. Detta blir den första helt lediga julhelgen på fem år för mig, inte illa!

Men nu väntar söndagsbastu och solsidan. Och imorgon är det nog jag som plockar fram julstjärnan!

10 poäng

Denna helg blev nog en klockren 10-poängare. Så mycket skratt, fina kompisar, god mat, pepparkaksbak och lugn och ro. Dessutom är äntligen kläderna tvättade och lägenheten städad - bättre sätt kan man inte börja en ny vecka på. Känner mej riktigt redo för jobb imorgon, och tyvärr också ett läkarbesök igen, får hoppas det går snabbt.

Nu väntar vi ivrigt på solsidan innan det blir tack och gonatt. Pensionärsfasonerna sitter fortsättningsvis i. Lite random italienbilder på det:

Morgonstund

Idag vaknade Henri och jag 07.30. På en lördag! Pensionärsfasoner, men skönt i alla fall att få ligga och morna sig och inte behöva stressa någonstans. Vi konstaterade att de där fredagskvällarna när vi satt uppe och tittade på film till 1-2 tiden på natten är long gone. Nu somnar Milena på soffan i vanlig ordning där runt en 23-tiden, vardag som helg. Nå, rutiner och regelbundna sovtider lär ju vara väldans bra.

Denna helg är en vasahelg och lite lördagsshopping och kompishäng står på schemat. För ovanlighetens skull har veckan känts låång, så helgen är väldigt välkommen. Drog ett aptungt jumppapass åt mina kolleger i torsdags och mina ben och min rumpa lider ännu. Men jag tyckte faktiskt själv att programmet var väldigt lyckat och kändes i musklerna precis så som ett hårt jumppapass ska kännas. Detta program kommer definitivt att köras några veckor till. Hade dessutom deltagarrekord i torsdas, jättekul!

Men nu ska jag njuta av att helgen fortfarande ligger framför mig och göra...ingenting en stund! Trevlig helg! :)

Lördag

Mina bihålor krånglar igen en gång och i väntan på att Henri ska vakna och Life-butiken ska öppna så att jag får fara och handla lite naturpreparat sitter jag och går igenom bilder. Vi har bestämt oss för att låta några tavlor pryda vår vardagsrumsvägg för omväxlings skull, men att lyckas välja ut några bilder för förstoring är ju inte det lättaste. Antingen är motivet krasst eller så är kvaliteten på bilderna inte tillräckligt bra för att kunna förstoras. Jag blir knäpp. Överväger starkt att förstora upp bildserien nedan och hänga upp på väggen, kvaliteten godkänns i alla fall av ifolor:

Fina minnen från interrailen 2011. Ingen sömn på hela natten och har precis checkat in på hostel i Wien. Då och bara då är man så här söt!

Söndagscheck

Förra helgen festade vi, men den här helgen har vi mest tagit det lugnt. Ja, eller några öl ute med ett gäng kompisar hann vi förstås med i lördags, men i övrigt har helgen varit väldigt slapp. Skönt att ladda batterierna och förbereda sig mentalt för inkommande veckas studiebesöksguidning, barnjumppa och en eventuell vuxenjumppa. Har nämligen blivit erbjuden att dra jumppa varje torsdag för mina kolleger mot en liten ersättning och det kan jag ju bara inte tacka nej till! Vi ska bara hoppas att tillräckligt många intresserade nappar.

Nåja, det var min snabba lägesupdate. Nu ska vi börja krypa till sängs och hoppas på att vi inte vaknar av några surprise-åskväder som förra natten.

Några bilder från förra helgen:

Open-minded

Den ständigt återkommande tanken under måndagen var: Oh lord, låt den här veckan gå fort! Allt för mycket extra inplanerat på schemat och jestas så tungt detta kändes på måndagen när allting ännu låg framför mej. Men så mitt i allt blev det fredag och även om veckan har varit tung så har allt extra program gett mer än det tagit. Föräldramötet gick bra och var väldigt intressant. Skolningen var över förväntan och jag lärde mej en hel del saker som jag verkligen behöver i mitt yrke. Och jumppatimmen för mina kolleger var svettig, rolig och uppskattad. Dessutom har jag en helt otrolig träningsvärk i rumpan idag, så det tog väl där det skulle :)

Hur som haver, konstaterade att det är dags att sluta oroa sig och börja njuta! Allt nytt behöver inte vara jobbigt eller energidödande, utan kanske det t.o.m kan vara tvärtom? Inte alltid förstås, men allting blir himla mycket enklare om man bara gör det med an open mind!

Ha en fin fredaskväll alla! Det skall i alla fall jag. Och imorgon kväll ställer vi till med fest för första gången på evigheter. Kanonhelg på kommande!

Svettig, öppensinnad tjej redo för äventyr i Cinque Terre i maj 2013

Att stanna upp och fundera

Är inne på sjätte arbetsveckan och fram tills nu har allting varit så nytt och spännande att jag inte riktigt har hunnit stanna upp och fundera..inte hunnit fundera på att min hemkommun nu faktiskt är Vasa. På riktigt. Inte hunnit fundera på hur många kompisar som inte bor här i samma stad som mig. Inte hunnit fundera på hur sällan jag kommer att träffa mina nära och kära, för även om veckorna går fort så går helgerna ännu snabbare!

Förhoppningsvis hittar jag lite balans snart, men just den här veckan är väldigt extrem med föräldramöte, skolning och aerobicintruerande. One down, two to go. Och imorgon blir de skräckfilmsbio - det ser jag framemot! För att inte tala om helgen då vi tänkte slänga ihop en höstfest. Henri står för festfixandet och så här ser hans drink- och matlista ut:

Juotavaksi:
5 litraa suomiviinaa ja tuore herne.
Sekoitetaan.
Sen jälkeen herne siivilöidään pois,
koska hedelmäaromi ei saa tuntua liian voimakkaana

Syötäväksi:
Paketti atrian lenkkimakkaraa ja sinappi tuub

Blir no one hell of a party! Roligt ska det åtminstone bli ;)

Weekend

Helg igen. Förstår vad arbetande människor menar när de säger att veckorna går fort. Tycker jag bara hinner börja jobbet på måndagen och så är det fredag igen. Men ja, jag klagar inte! Och det borde väl vara ett tecken på att man trivs bra om arbetsveckorna bara rusar iväg?

Idag har jag shoppat och ätit sushi på stan med Hannah och senare ikväll väntar bio. Som bäst fördriver jag tiden med att dricka vin och planera ett aerobic-rpv-pass. Bra kombination :) Hur som helst, en gång i månaden kommer jag att få agera instruktör för mina arbetskolleger, därav planerandet. Ser väldigt mycket framemot det, även om jag nog får ta och damma av mina aerobicskivor och mina aerobicskills lite innan torsdagen när det första passet går av stapeln.

Sköna lördag!

Tillbakablick

Även om det var så varmt idag att jag kunde cykla hem från jobbet i bara en tunn tröja, så skvallrar de gula löven om att det börjar bli höst. Sitter och tänker tillbaka lite på sommaren 2013 och kan bara konstatera att det nog var en bra sommar. Lite bitter är jag fortfarande över att jag jobbade så grymt mycket, men det är lite sent att ändra på det nu...dessutom sitter ju pengarna de facto ganska bra där på kontot. Men nästa sommar blir det nog ledighet, och en ordentlig sådan! Är ändå väldigt glad över alla fina sommardagar jag fick vid villan, alla mysiga nettikvällar med mina kompisar, konserten med Petter, den regniga powerparkutflykten, hesaresan, haparandaresan med Henri och mycket mycket annat. I'm blessed!

The voice

Tre veckor klarade mej, sedan kunde jag inse mig slagen av dagisbobborna. Och vilka bobbor sen! Bihålorna är stockade, jag är hängig och dessutom totalt utan röst. Jag skämtade på jobbet idag och sade att min röst inte varit så här hes sen hejarklacken i högstadiet, men nej, denna dag slog nog alla tidigare rekord! Den som kommer hem till oss på besök måste tro att Henri och jag är väldans sura på varandra, för här hörs verkligen ingenting annat än tv:n och tangentknackandet. Allt jag får fram är svaga viskningar, men eftersom det lär slita på de redan sjuka stämbanden något enormt har jag bestämt mej för att vara tyst. Jobbigt är bara förnamnet, men jag tror nog att Henri myser lite i det tysta :p Barnen på dagis tog dock min heshet väldigt bra och sympativiskade med mig hela dagen. Öronen är således i toppskick trots en dag på dagis! Barnen var också väldigt omtänksamma och frågade flera gånger av mej om jag nu säkert prövat att dricka mycket vatten. När jag försäkrat dem om att det inte hjälper lovade de att försöka leta rätt på min försvunna röst. Härliga ungar!

Skall fortsätta kvällen med att kurera mej med ingefära, honung, vitlök, citron och hemmagjord glass. Och imorgon när jag vaknar upp hoppas jag innerligt att min försvunna röst har kommit tillrätta!

Hello vardag!

En månad gick visst väldigt snabbt och mitt i allt har jag återigen blivit vasabo och äntligen börjat jobba, på riktigt! Jag trivs riktigt bra och tycker fortfarande att det tyngsta med jobbet är att ta sig dit på mornarna. Får sammanlagt ihopskrapat 12 km med cykeln varje vardag, inte så dåligt! Barnen är snälla och söta, personalen är superhärlig och själv njuter jag av att ha lediga helger och kvällar igen. Låter fint det här, men frågar ni mej på nytt hur det känns om sådär en fyra månader när jag tvingas cykla 12 km i snö och halka och alla 21 barn skall ha fem lager kläder på sig innan utevistelsen kan det hända att svaret blir ett annat. Men man skulle visst leva i nuet :)

Helgen har spenderats i Jeppis och idag hade jag planer på att ta mej ut till villan en sväng, men vädret var kanske inte riktigt så varmt som jag hade hoppats...då passar det bättre med en flummebarnspromenad istället. Två veckor får jag ha kvar Tove i Finland ännu, so let's make the most of it!

Those will be the best memories...

Steg upp med Henri i morse i brist på annat (typ sömn) och har underhållit mig själv hela morgonen genom att titta på back-in-the-days-bilder. Alla mina egna bilder från högstadie- och gymnasietiden är praktiskt taget försvunna efter två kraschade datorer, så lyckan var stor när Tove hade alla sparade och ville dela med sig. Oj vad jag har fnissat, saknat och förfasats. Så många knäppa resor vi gjort, så många sjuka pyjamasbilder vi har tagit och så många otroligt fula frisyrer jag har haft :D Vet att jag någonstans tidigare i min blogg lagt ut ett par inte helt dagsfärska bilder, men jag gör det igen, bara för att det är såå kul!

Jag och Tove smaskar jordgubbar under en impulsresa som gick till Bremen. Note to self: Färga aldrig håret mörkbrunt så länge du planerar att vara vinterblek.

17-åriga Milena var överlycklig när hon slapp in på barer i Tyskland.

"Ich bin das Licht der Welt"

Första besöket i Rom i form av skolresa och jag kommer aldrig att glömma hur trött jag var, hur mycket vi gick, hur knasiga barer vi hamnade på och hur många knäppa lärarcitat vi fick publicerade i skoltidningen Geten efteråt.

Tove och jag vid Finlands rominstitut.

Skolresan till St Petersburg följande vår är också svårglömd. Bilden är tagen utanför vårt hostell.

Besöket på Rysslands eget Mc Donalds, "Blin Donalds", var en väldigt flottig historia som jag helst inte gör om.

"Gdje bar?", frågade Milena på bästa ryskan och blev visad till en leksaksaffär..? Nå, slutligen hittade vi en bar, men troligtvis inte St Petersburgs finaste.

När resten av gänget hoppade i bussen och åkte iväg till ett barnhem for Tove och Milena ut på egna äventyr. Skulle vilja påstå att det äventyret var det roligaste på hela resan - fick nämligen träffa Natasha och se hennes skola. Bilden är tagen på hennes universitet..

Tisdagslyx

Hurra för tre lediga dagar! De ska spenderas i ett, enligt väderprognosen, regnigt Powerpark, på coctailparty och på gymmet. Powerpark har jag sett framemot länge, men coctailpartyt är också väldigt välkommet inslag. Jobbar man alla helger hela juli så måst man dricka coctails när jobbschemat tillåter, även om det råkar vara på en tisdag. Tur att jag inte är den enda av mina vänner som är dömd till helgjobb.

Så här fina coctails fick jag i Monterosso Al Mare, Italien i maj

Vardag och Pompeij

Dagarna rullar på med jobb, någorlunda soliga dagar och en mycket sjuk hals. Kände mig lite hypokondrisk när jag satt vid läkarmottagningen idag, visserligen för första gången detta år, men gud vet för hur mångte gången sedan år 2012. Men med tanke på hur enorma mina halsmandlar är, hur jobbigt det är att inte kunna äta ordentligt och hur halsböld håller på att bli en riktig familjesjukdom så tar jag inga risker. Jag vet att snart måste säga adios åt mina halsmandlar, men jag skjuter gärna upp det tills någon tvingar mej till operationssalen...minns fortfarande allt för bra hur plågsamt det var att ta bort näsmandlarna.

Men från en sak till en annan. Pompeij. Har ni möjlighet - åk dit! Satt och tittade på bilder från interrailen i Italien och kan inte låta bli att berätta om vårt bästa stopp på hela resan. Innan resan pratade Henri mest om Rom medan jag, som redan varit i Rom en gång, drömde mej bort till Cinque Terre. Och visst var alla ställen bra på sitt sätt, men Pompeij lyckades verkligen etsa sig fast, det var vi för ovanligheten skull helt överens om :)

För att komma till Pompeij tog vi först tåg från Rom till Neapel. Framme i Neapel bytte vi till ett mjölktåg som tog oss enda fram till Pompeij, eller ja, fram till "New Pompeij" skulle det visa sig. "Old Pompeij" är ju inte direkt beboeligt, så kanske inte helt konstigt att italienarna har byggt upp ett nytt Pompeij åt sig. Nåja, ungefär tre kilometer fick vi gå för att komma till utgrävningarna och så här i efterhand önskar jag att vi skulle ha tagit taxi och sparat på våra stackars fötter, för i Old Pompeij fanns det massor att se! 20 000 personer lär ska ha bott i Pompeij när Vesuvius fick sitt utbrott, så det var ingen liten stad, även om husen låg något tätare än i folkmässigt lika stora Jakobstad. Vi gick runt i ruinstaden i fyra timmar och då hade kanske sett hälften av allt som fanns att ses. Återvänder mer än gärna någon dag, med bättre skor och en tjockare plånbok som tillåter taxiåkande :) Vill ni få en inblick i hur Pompeij sett ut en gång i tiden skall ni kolla in BBC:s dokumentärfilm "Pompeij - the last day" som finns på youtube.

Utsikten när man precis kommit innanför entrén till utgrävningarna

En av huvudgatorna i Pompeij

Ett hus var lite finare folk bodde

En taskig bild..men om man tittar riktigt noga ser man att hela golvet är gjort av pyttesmå mosaikplattor!

Ruiner med Vesuvius i bakgrunden

Hålrummen efter människorna fylldes med gips och nu kan folk beskåda avgjutningarna runt om i Pompeij...

Avslutningsvis en bild av Henri när han vandrar genom "New Pompeij"

Resor, sol och examen

För att ha något att fnissa åt om 10 år och för att fördriva min ledig dag bestämde jag mej för att återuppta bloggandet. Arbetsvecka nummer fem vid Björkbacka har påbörjats och knappa tre återstår innan jag byter åldersgrupp och inleder min karriär som barnträdgårdslärare i Vasa. Även om jag inser att heltidsjobb kommer att vara tungt och definitivt en kontrast till det sista slappa året som studerande, så drömmer jag ändå om den dagen jag kan gå på restaurang med Henri och inte behöva välja det billigaste på menyn. För när jag börjar arbeta heltid blir jag ju rik. Då skall jag äta ute minst två gånger i månaden, gå på bio lika ofta, köpa nya möbler, resa under min semester, byta till ett dyrare gym, köpa bil, köpa lägenhet... Ja, jag tror uppenbarligen att jag kommer att bli miljonär så fort jag sätter foten på min nya arbetsplats. Nå, även om jag antagligen har överskattat lönen något, så tror jag i alla fall att jag kommer att stortrivas med arbetet, och det är ju huvudsaken!

Sedan oktober när jag skrev mitt senaste inlägg har det hänt en del...

I januari besökte vi paradiset på jorden, Boa Vista.

Efter att vi kommit hem från Boa Vista gick vi tydligen i ide över vinter, av avsaknaden av bilder att döma, men så fort vädret tillät plockade vi fram filt och termos och stack iväg på picknick i Vasa.

I maj belönade vi oss själva med en interrail Italien...

...för vi kunde nu äntligen titulera oss med yrken. Jag och mina kompisar blev socionomer...

...och Henri blev ekonom!

Och midsommaren firade vi vid huvudsjön i Lappfors.


Nu väntar alltså ytterligare några veckor jobb i Jeppis innan jag blir vasabo på riktigt och jag njuter av varje dag här hemma med nästan alla mina gamla kompisar och Henri förstås. Ska strax vandra iväg till stan och shoppa jordgubbar och vaniljglass, sen blir det tisdagslyx på Toves balkong! Ha en fin vecka :)