onsdag 15 december 2010

Det är synd om mej

Vart har min motståndskraft försvunnit? Först ligger jag däckad i förkylning en hel vecka och precis när jag har blivit frisk slår febern och magafarin till. Och förstås har Henri stuckit iväg till Thailand, så här får man klara sig själv bara. Tur att jag då har världens bästa mamma som kommer hit och fyller på kylskåpet så att jag inte behöver svälta när jag klarar av att äta normalt igen. Börjar inse att jag tyvärr får vinka bye-bye till klassfesten ikväll och de känns ju int sådär super kul, hadd ju verkligen sett framemot att få festa lite med klassen. Men en sak är säker, ifall jag inte blir bättre åker jag hem idag, för här orkar jag inte stanna ensam.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar