Tröstkaka

Få gånger har jag varit så trött när jag vaknat på morgonen som just idag. Hade dessutom för en gångs skull lyckats sova hela natten i ett kör utan att vakna, och skulle bra ha kunnat fortsätta med det ett par timmar till, men nej. Klockan 07.45 ringde klockan och en timme senare satt jag på cykeln på väg mot skolan. 3,5 km senare får jag reda på att timmen förstås är inhiberad. Suck. Bara att hoppa opp på cykeln och cykla hem tillbaka. Väl hemma beslöt jag mig för att baka en tröstkladdkaka, som jag ansåg mig vara berättigad till efter 7 km onödigt cyklande och tre timmar för tidig väckning, men den blev ju såklart helt okladdig. Och så strör ju min gulliga sambo salt i såren genom att fråga om de ens e möjligt att
misslyckas med en kladdkaka. Nå TYDLIGEN!

Tänkte annars att jag sku börja pigga opp bloggen med lite bilder, men jag ha tydligen inte plockat fram kameran en enda gång under de här senaste månaderna?! Man kan ju lite börja fråga sig vad jag har gjort hela hösten. Nåja, en mapp full med Kretabilder har jag i alla fall, så dom får duga tills vidare.