I alla fall, en bättre reseberättelse med bilder på kommande så fort vi har rett upp här hemma och tapetserat hallen färdigt (vi tog nämligen på oss ett tamburrenoverarprojekt precis innan resan och det lilla projektet lämnade förstås på hälft, så irriterande att komma hem till detta kaos!). Tills vidare får ni nöja er med att höra om resans roligaste händelse, och samtidigt fascineras över hur liten världen är!
Det var sista kvällen i Ljubljana. Henri och jag satt och väntade på maten vid en mysig restaurang i gamla stan då en tjej går förbi oss. Hon såg väldans bekant ut och jag konstaterade åt Henri att jag tror att jag känner henne. Och jo, visst var det min roommate från Holland, hon som jag delade rum och familj med under ungdomsutbytet för snart 9 år sedan! Blev aningen ställd, och istället för att springa efter henne som Henri föreslog skickade jag iväg ett meddelande på facebook. Hon svarade och vi träffades nästa dag. Det blev några kaffekoppar, slovenska bakverk, sightseeing och mycket prat om allt möjligt. Hon var precis så härlig som jag kom ihåg henne och det var bara att fortsätta var vi slutade för nio år sedan. Dessutom fick vi lära oss mera om Ljubljana, tyvärr lite i sista minuten, men man kan alltid åka tillbaka. Så här i efterhand är jag ju lite bitter över att inte ha hört av mej tidigare, men jag hade ingen aning om att hon bodde i Ljubljana. Och roligt att hinna träffas över huvud taget. Om inte det var ödet så vad är nu?
Photos taken at the triple bridge in Ljubljana just minutes before we had to leave for the airport. Time well spent! It sure was a day to remember. Thank you Lea for exellent company and guiding! Hopefully we will meet again and perhaps we don't have to wait 9 years this time?! :)
Va sjukt sammanträffande :D ska bli kul att höra mer om er resa! :) /sarah
SvaraRadera