Dagen då Alyssa kom

Strax efter att senaste inlägget blev publicerat började det hända grejer. Jag som trodde att det skulle dröja åtminstone en vecka tills vi skulle få träffa vår prinsessa gick nu med värkar var och varannan timme och allra värsta var det på natten. Efter att ha levt i spänning hela veckan blev jag till sist inlagd för observation under fredagskvällen pga. att det läckte fostervatten. Om jag sovit dåligt under veckan var det inget i jämförelse med den natten. Henri fick inte stanna, jag hade grymt ont och den smärtlindrande sprutan som jag fick gjorde mej bara illamående. En timme sömn kanske jag fick ihopskrapat och var allt annat än pepp på en eventuell förlossning när lördagen grydde.

Fick ett halvt igångsättningspiller från morgonen och mer behövdes inte, kroppen var helt tydligt redo att sätta igång. Blir nog en roman om jag skall fortsätta berätta utförligt om de 14 följande timmarna, och en stor del har jag redan förträngt, men allt rullade nu på i rätt så bra fart hela eftermiddagen. Tror att klockan var runt 15 när vi blev förflyttade till förlossningssalen, men där tog det också stopp. Vår lilla tjej hade tydligen svängt ansiktet fel och kom sig inte vidare. Efter att ha dragits med grymma smärtor flera timmar, delvis för att hon låg fel, beslöt vi att jag skulle få epidural och att jag sedan skulle ligga med en stor boll mellan benen för att vidga bäckenet och ge henne en chans att rotera rätt. Och ja, epidural var minsann himmelriket på jorden! Kunde aldrig tro att det skulle hjälpa SÅ bra. Allra helst skulle jag ändå ha velat föda utan epidural, för att riktigt få känna hur det känns, men när alternativet var kejsarsnitt om hon inte skulle svänga sig rätt var valet enkelt!

Och allt detta gav resultat! Hon vred huvudet rätt och nu var det bara att vänta på att jag skulle vara tillräckligt öppen för att få börja krysta. Detta tog ytterligare några timmar, men jag var så gott som smärtfri, så mej gick det ingen nöd på. Enda problemet var nog att jag hann ligga och bli så himla nervös inför slutskedet, tankarna bara snurrade. Måste dock säga att jag oroat mej helt i onödan, krystskedet gick riktigt bra och relativt snabbt och kl.00:33 var hon ute. Highfive-ade Henri och kände mej bara allmänt skitduktig. Vi gjorde det, tack vare Henris stöd och med en kraft som jag inte visste om att jag hade. Och nästan direkt kunde jag konstatera att detta gör jag nog om ännu, vilken upplevelse! Och världens underbaraste lilla tjej fick vi med oss hem. Snäll som bara den, förutsatt att hon får mat i tid, och mycket! Påminner alltså väldigt mycket om sin mamma, både till utseendet och sättet :D

Välkommen lilla Alyssa! Mamma och pappa ska göra deras yttersta för att vara världens bästa föräldrar åt just dej!